Igår blev jag lite halv sugen på att springa varvet, och som tur för mig kunde min far inte springa pga ryggskott, så jag kände mig as taggad på att ta hans plats.
Haha förra året när vi sprang sa jag "ALDRIG IGEN", men igår kände jag "jo men kom igen de blir kul". Så ja jag tog pappas nrlapp, fick en volvo tröja och tog mig runt 21km.
Det var ju så fruktansvärt varmt ute, så man blev ju utmattade bara av det, och inte nog med att värmen gjorde de svårt för mig att andas så skulle det sitta flera och grilla längst varvet, det var hemskt, gick inte att andas.
De 6 första kilometertna va rätt jobbiga, mest pga värmen och dels för att jag aldrig tränar, men ändå vare de lätaste kilomtetrarna på hela varvet. 
För efter 6km kunde jag inte längre lyssna på musik, så mina tankar svädade bara på hur jobbigt det var och hur otroligt långt det var kvar, alltså 15km. 
Efter jag har paserat en mil och har 11km kvar, börjar mitt knä värka, ytligare 1km senare börjar ryggen göra ont, gömskarna, vaderna, låren, höfterna, nacken, fötterna & axlarna, och jag blir hungrig.
Fyfan de va de värsta, när jag hade passerat 15km haltade längst hela avenyn hela vägen in till slottskogsvallen och allt jag tänkte på var mat.
Trodde jag på riktigt skulle börja gråta när jag kom in till mål, för allt gjorde så ont och jag hade svårt att andas.
Men jag klarade det, jag tog mig runt, helt själv.
Så nu sitter jag här hemma med en fin midalj som bevisar att jag har tagit mig runt göteborgsvaret två år i rad.