Svarta Duvor & Vissna Liljor.
Jag gillar låten, gillar att dom vågar uttrycka sina känslor i musik.
Vilket iofs andra inte har accepterat. Det pratades om på nyheterna osv igår att dom hotar Jimmie Åkesson.
Timbuktu ville inte göra intervju om detta men twittrade något igår om att han utrycker sin ilska i musik, och att det inte är han som går runt på stan med järnrör. SÅ RÄTT.
På facebook skrev han även.
"Jag är arg, jag är arg för att jag har stött på rasism i hela mitt liv. Sedan 8 års ålder har världen med jämna mellanrum påmint mej om att min hudfärg är onormal, misstänksam, icke-önskvärd, mindre bra, inte fin, smutsig etc osv.
Jag är sprungen ur ett enkelt, tryggt, humanistiskt och kunskapstörstande hem i Lund.
Sverigedemokraterna är sprungna ur 90-talets nynazism är idag såpass putsade och flitiga att dom sitter i Riksdagen. Men hur mycket SD-anhängare och politiker än försöker kan inte partiets värderingar, historia och strida ström av rasistiska uttalanden och handlingar förnekas. Det är vid det här laget oförnekbar fakta.
Jag står på grund av mina värderingar och min historia i diametral opposition till rasism och diskriminering i alla former. Jag upplever rasism som ett hot. Alltid. Men vet ni vad, jag är trött på det här nu. Jag tänker inte dölja, försköna, ursäkta eller skämmas för vem jag är. Istället tänker jag sätta ner min fot och säja: FUCK SVERIGEDEMOKRATERNAS POLITIK!
Häng inte upp ert omdöme på två rader i en låt. Ta in helheten. Ta in hela bilden. Tänk på vad som fött känslorna som uttrycks i denna och så många andra låtar. Kan dessa känslor bero på något? Vem eller vilka är mest ansvariga för att hundratusentals människor i det här landet känner oss ledsna, uppgivna, arga och trötta på den rasistiska nomenklaturen, anti-humanismen, lögnerna och skrämselpropagandan.
Jag är en humanist. Jag tror på alla människors lika värde oavsett vad. Jag behöver ingen nolltolerans för att bevisa det.
Jag gör vad jag gör för att jag är övertygad om att detta är rätt, för oss, för Sverige och för framtiden.
Till sista droppen.
/Jason"
"Jag är arg, jag är arg för att jag har stött på rasism i hela mitt liv. Sedan 8 års ålder har världen med jämna mellanrum påmint mej om att min hudfärg är onormal, misstänksam, icke-önskvärd, mindre bra, inte fin, smutsig etc osv.
Jag är sprungen ur ett enkelt, tryggt, humanistiskt och kunskapstörstande hem i Lund.
Sverigedemokraterna är sprungna ur 90-talets nynazism är idag såpass putsade och flitiga att dom sitter i Riksdagen. Men hur mycket SD-anhängare och politiker än försöker kan inte partiets värderingar, historia och strida ström av rasistiska uttalanden och handlingar förnekas. Det är vid det här laget oförnekbar fakta.
Jag står på grund av mina värderingar och min historia i diametral opposition till rasism och diskriminering i alla former. Jag upplever rasism som ett hot. Alltid. Men vet ni vad, jag är trött på det här nu. Jag tänker inte dölja, försköna, ursäkta eller skämmas för vem jag är. Istället tänker jag sätta ner min fot och säja: FUCK SVERIGEDEMOKRATERNAS POLITIK!
Häng inte upp ert omdöme på två rader i en låt. Ta in helheten. Ta in hela bilden. Tänk på vad som fött känslorna som uttrycks i denna och så många andra låtar. Kan dessa känslor bero på något? Vem eller vilka är mest ansvariga för att hundratusentals människor i det här landet känner oss ledsna, uppgivna, arga och trötta på den rasistiska nomenklaturen, anti-humanismen, lögnerna och skrämselpropagandan.
Jag är en humanist. Jag tror på alla människors lika värde oavsett vad. Jag behöver ingen nolltolerans för att bevisa det.
Jag gör vad jag gör för att jag är övertygad om att detta är rätt, för oss, för Sverige och för framtiden.
Till sista droppen.
/Jason"