Föresten äter jag inte längre djur som inte lever i havet. 
På börjar mitt veggliv,(halvt eftersom jag äter havsdjur) Känner att jag till en början inte kan sluta med allt sådär.
Måste kunna vara stark för att orka ta mig igenom alla hinder som dyker upp.
Tycker det är hemskt att äta djur, även fast det är så fruktansvärt gott. Men man klarar sig ju utan.
Men ja, som sagt jag måste också kunna överleva och må bra så tills vidare kommer jag äta havdjur iallafall.
Alltid nu den senare tiden har jag lyckat komma och tänka på att det är ett djur som kanske behandlats illa som ligger på min tallrik. Jag vill försöka slippa det.

Minns när jag var liten och såg en lastbil i spannien full med grisar, tyckte det var jätte sött och sa till min mor att dom var glada som fick vara på utflyckt. Hon svarade att dom va påväg till slakten, den där last bilen har ända sen dess funnits i mitt bakhuvud.
Minns hur grisarna inte fick plats där, hur hemskt jag tyckte det var. Hur mycket jag grät, det tog nästan inte slut.
Vet att när jag några timmar senare hade slutat gråta och vi stannade vid en bensinmack.
Jag och min familj gick inte för att köpa något att äta, och det första jag ser är grisben hängandes i taket. Jag åt inte kött på en helsommar när jag knappt var 10år.
Det där sitter kvar än idag, och speciellt nu när så mycket delas över internett om hur djuren inte behandlas väl.
Det är hemskt.
I 7-8an hade jag också en sån här period då jag inte åt gris eller ko. 

Känner mig nu hemsk som ska äta fisk, speciellt efter jag såg Hitta Nemo och alla fiskarna.
Och deras citat " Fiskar är vänner, inte mat."
Men ja som sagt börjar jag såhär, har ju världens sämsta imunförsvar, så tror jag behöver fisk.